KATTHUSETS HÄNDELSER

Förra året kom det 312 katter till katthuset och 279 katter fick ett hem. Vi är inget ålderdomshem eller långtida vårdhem för katter utan vi försöker försöker aktivt hitta ett nytt hem åt alla. Det betyder inte att vi ger en katt åt vem som helst. Vi vill nog veta om det nya hemmet är bra för många av katterna har redan lidit så mycket. Om ni har tänkt ta en katt, ta en hemlös. Stöd inte kattungsfabriker, i så fall tar de hemlösa katterna aldrig slut.

Den vita hittekatten Sabina var mager, smutsig, febrig, apatisk och det rann blod ur hennes näsa när hon hittades. Vi gjorde allt för att rädda Sabina, men för sent. Hon kunde inte längre hjälpas och gled bort. Sabina flyttade till himlen, hon fick också komma hem till julen. Några dagar efter Sabinas död hittades ägaren. För ägaren lämnade som minne foton som vi tagit Sabinas sista dagar. Vi sörjer verkligen varje förlorad katt. Varje sorgligt kattöde får tårarna att rinna. Sabina lever i vårt minne även om hon bara var en kort tid på Katthuset.

Djurskyddsföreningen i Seinäjoki hade fått ett tips om att det i en alkoholistbostad fanns en tre veckor gammal kattunge. Ungen, som ännu inte helst kunde äta blev matad köttbullar. Polisen var efter kattungen och så sedan hämtades Viivi till Vasa. Den enda ammande mamman var Orvokki. Det finns alltid rum för en till, var Orvokkis motto ännu en gång. Vid det här skedet räckte inte Orvokkis mjölk åt allihopa utan ungarna måste få modersmjölksersättning som tillägg. Huvudsaken var att ungarna fick dia mamman en stund och vara i närheten av henne. Viivi speciellt var hysterisk. Matningen av henne tänkte inte bli till något, så hungrig hade hon varit. Vi fick det i alla fall att gå. Men ett hårt arbete var det här åt den som skötte katterna och speciellt för Orvokki, den bästa av mödrarna.

Katthusets renovering var inte problemfri. Köksgolvet revs upp och under arbetets gång kom man inte på att täcka ett litet hål där en katt ryms igenom. Utan att vi märkte det lyckades tre katter krypa in under golvet. Under kaoset hann vi spika fast golvet förrän vi märkte att tre katter saknades. Såklart var två av katterna skygga som inte kunde fångas med bara händer. Till renoverarens fasa sågades ett hål i golvet, där vi antog att katterna skulle rysa upp. Men inte en enda kom. Vi lockade katterna med mat, men det hjälpte inte. Dagarna gick, renoveringen stod stilla. Det hjälpte inte annat än att någon modig och smal person kröp ner under huset där det var mörkt, glasskärvor och spikar låg överallt. Där fanns 4 cm rum och man måste åla sig fram på mage. Den tamaste av katterna fick vi snart upp. Den ena av de skygga lyckades vi jaga ut genom en öppning i stenfoten. Den tredje katten, Melissa, ville leka svårfångad. Hon backade in i hörnet längst bort och lämnade fast. I mörkret under huset såg man bara två lysande ögon av den svarta katten. En lördag kväll ängnade vi oss åt att riva upp golvet i uteburen om vi skulle ha lyckats få fast katten den vägen. Onödigt jobb. Det gick en vecka och konsterna började ta slut. Vi måste få ut Melissa, annars skulle hennes vålnad leva kvar för alltid på katthuset. En bekant veterinär kom till katthuset med lugnande medel åt katten. En dubbeldos av medlet fördes ner under golvet tillsammans med mat. Det lyckades. Katten blev dåsig och hon drogs upp. Ännu då skrapade hon ett stort sår på räddarens ben. Huvudsaken var ändå att vi fick ut Melissa.

Försändelser av kattungar

I slutet av sommaren kom det igen en låda full med kattungar. De var från samma plats som det tidigare kom 12 kattungar i en låda. Man kan inte säga nej när det i lådan finns hjälplösa ungar den ena sötare än den andra. Men nu skulle det nog behöva göras något för att få slut på denna kattungsfabrik. Kattmammorna borde steriliseras. Oansvariga ägare gör inget för saken. Skall katthuset med sina små tillgångar betala sterilisering av oansvariga människors katter? Är det rätt?

Vi tog vara på en grå - vit långhårig katt som gått vilse. En fin, kastrerad pojke och tydligt någons katt fast ingen frågae efter honom. Men vilken delad personlighet. På dagen var Erno en spinnande katt som bara låg i famnen. Men på natten förändrades han till en hyperaktiv vilde som inte lät någon sova. Han bullrade och härjade hela natten. Han hade redan varit i två av katthusets fosterhem. Där stod man inte alls ut med honom. På det tredje stället tapetserade man bland annat om ett rum efter den första natten. På det här stället fick han namnet Erno-Lucifer och en annan likadan katt till kompis. Det var Heikki-Pertti, en sju månader gammal hittekatt som redan länge väntat på sällskap och något att göra. De två blev sådana kompisar att man inte visste om det var en, två eller flera katter som rullade runt i full fart i en enda stor hårboll. Ibland jagade den ena och sedan tvärstop och tvärtom. Huvudsaken var att det var tillräckligt med fart, rum och mat. det var en enda kattcirkus från morgon till kväll. Katterna var så trötta efter brottningsmatchen under dagen att de sov som stockar hela natten. Man måste bara ge em en möjlighet att förverkliga sig själv och göra vad de ville. Och de ville mycket.

DJURENS VECKA Temat för Finlands djurskyddsförenings djurvecka ( vecka 40) var att stoppa tillverkningen av ungar på löpande band. Det är ett bra tema som gäller både kattungar och hundvalpar. Att inte oönskade ungar och ungar skaffade bara med tanke på pengar säljs vart som helst.

Unga Lempi-mamman hämtades till katthuset i juni. Lempi hade med sig två ungar och nya i magen. Familjen hade flyttat till Sverige och lämnat Lempi och de två ungarna kvar på gården. Till Sverige hade de tagit med sig en av ungarna. Lempi och ungarna väntade många dagar på ägarna, helt i onödan. Till slut hämtade en granne de hungriga katterna till katthuset. Aldrig har en matburk gått åt så fort. Tallriken putsades ren från minsta lilla smula på två minuter.

Rambo-ungen som finns på bilden hade tillsammans med andra katter blivit kvarglömda vid det gamla huset när ägaren flyttade till ett nytt. Därifrån samlade vi sedan ihop dem. Det är lätt att flytta nuförtiden, man tar med baradet man vill ha och lämnar resten.

Flickorna som arbetar på katthuset hade en augusti morgon suttit på trappan när en man utan att säga någonting hade ställt ner en papplåda på gården. Flickorna hade trott det var lopptorgssaker och hade till och med ropat efter mannen om han hade mer. Mannen svarade att han inte hade mera och försvann. Inte var det ju lopptorgssaker i lådan utan tolv kattungar. De yngsta var bara ca. tre veckor gamla och de äldsta fem veckor. Ni kan själv räkna ut hur mycket det kommer att kosta och hur mycket tid det tar att föda upp tolv föräldralösa kattungar då de ska ha avmaskningar och vaccinationer. Det minsta man kan begära är att mannen hade i alla fall lämnat lite pengar i lådan tillsammans med katterna. Men det är väl för mycket begärt. Som tur hittade vi fosterhem åt alla ungarna.

Så här på hösten känns det som alla fosterhem är fulla med ungar eller vuxna katter som hittats i dåligt skick. Om du vill hjälpa till, ta kontakt med oss.

Ungarna på bilden finns på katthuset och är i full fart som det syns. För tillfället har vi ca 30-40 ungar.

Det här var inte det värsta sättet att lämna sin katt men nog ynkryggigt. En papplåda full med kattungar är ingen ovanlig syn på katthusets trappor. Ämbar, plastlådor med en tegelsten som vikt, mormors handarbetskorg,kassar och plastpåsar har användts. Eller så har katten annars bara slängts in i tamburen.. Inte tar människornas påhitt slut här.

I maj meddelades det om en katt i Vöråstan som såg konstig ut. På nätterna jamade och skrek katten. Vi fick fort fast katten med en fälla. Vilken smart människa hade varit i farten? Håren hade rakats av katten. På huvudet, i svanstoppen och på tassarna hade det lämnats kvar lite hår. Annars var katten helt utan hår. Någon hade väl försökt göra ett lejon av katten. Skrikandet om nätterna berodde på att katten hade kallt. När Teuvo hittades skakade han av köld. Han var svart och också han okastrerad. Konstigt att inte barberaren inte hade kastrerat honom på samma gång. Teuvo är en mycket människovänlig och tillitsfull katt. Han har säkert litat på sin ägare och här är tacket.

Hösten -04 kom det ett meddelande till katthuset om en svart långhårig katt som låg orörlig. Mammn, Melissa var så sjuk att vi fick lyfta upp henne i famnen och hon gjorde inte helst motstånd. Det blev bråttom till veterinären. Melissa hade döda ungar i magen som hon inte kunde föda. Tillståndet hade orsakat en allvarlig infektion. Melissa opererades direkt. Vad hade gått snett då ungarna dog?

Det tog inte länge förran  vi märkte att vi hade en intresant bekantskap framför oss. Hur skulle vi ge antibiotika då man inte kom närmare än tvåmeter? Det var klor och tänder överallt och vi fick ta all vår fantasi till hjälp. Efter många om och men var medicinkuren uppäten. På katthuset finns ett högt skåp och Melissa tog det som sin plats. Hela vintern bodde hon på skåpet och höll ett öga på oss.Även matkopparna måste få plats på skåpet. Till vår glädje hade vi inte lämnat för djupa spår i Melissa. För under våren har hon kommit ner på golvet. Det är en vacker katt och i detta fall kompenserar det vackra utseendet bristande sociala förmågor. I Melissa finns det ändå utmaning.

Ungarna från fähuset:
Vi hemtade ungarna från en bondgård.Gårdens folk har ingen aning om hur många katter de har. Tiotals och alla okastrerade. Inte bryr de sig heller ifall katterna får ungar eller vart de föder. Från garaget,bland olja och rosk, hittades 4 söta kattungar, ca.5 veckor gamla. Fähuset var en sorligare syn. Magra och skytta katter skymtade bland korna. Några kattmammor diade sina ungar i dragit och mörk hörn. Ungarna var små, de hade influenssa och ögöninflammation. Korna hade trampat ihjäl några av ungarna. I det här huset har katterna ingen framtid. Vi måsta ju få bort dem därifrån. Vi for därifrån med två vuxna katter och 10 ungar. En liten sjuk kattunge, vars start i livet är dålig, är krävande att ta hand om. Vi lyckas inte heller alltid. Ungen måste matas, hjälpas att kissa, medicineras, också på natten. Det är tidskrävande.

Förfallande katthuset:
Också katthuset som förfaller och de eviga pengaproblemen bekymrar.
För några veckor sedan började brunt vatten rinna från taket i nedre våningen. Är det någon som kissar? Det var inte katterna som var skyldiga. Det var batteriet som läckte. Det hade gått hål på det och golvet svämmande över av smutsigt vatten. Katterna hade klättrat upp på hyllorna undan vattnet och tittade därifrån roat på när vi torkade golvet med trasor.
Katthuset börjar vara i mycket dåligt skick och bara en liten remont kostar mycket,vilket är bort från katterna.
Vi ser andå positivt på framtiden. Vi slutar aldrig drömma om ett nytt fint katthus och att människorna tar bra hand om sina katter

När katterna kom till katthuset var dom mycket hungriga. Dom låg i vällingstalriken, bet på fatkanten och åt så mycket dom kunde. Katterna hade säkert varit utan mat en längre tid. Egentligen ska inte så små kattungar kunna åta själva ännu från tallriken och det kunde dom inte riktigt heller. Efter maten kissade dom förnöjt i sina skötades famnar. Lyckligtvis har både kattungarna fått egna hem.

Juhannusviikolla tuli Kissatalon puhelimeen useita soittoja kissanpennusta, joka oli jo useamman päivän keikkunut korkealla koivun latvassa. Se ei uskaltanut tulla alas. Juhannusaattoiltana joku sitten keksi, että kissa on juuttunut kiinni puuhun, eikä pääse alas. Sillä konstilla saimme pelastuslaitoksen tikapuu-auton paikalle. Kun nosturi alkoi nousta ylös, kissa säikähti ja sinkoili oksalta toiselle, pudoten lopulta maahan. Paniikissa oleva pentu säntäsi läheisen autokatoksen katon rajaan. Erilaisia virityksiä ja mattotelineitä apuna käyttäen saimme pennun kiinni ja turvaan Kissataloon. Juhannuksen kunniaksi se kastettiin Johannaksi.