|
Med viljan att leva
En chans för en skygg kattunge
För Topi är den inre skönheten viktigast
Katten har rätt till ett bra liv
Lordi och många övergivna
Lilla Sirpas stora äventyr
Äldre
 
| UKKO En studerande tyckte synd om en
grändkatt som såg dålig ut och tog hem den tama katten. Så kom
Ukko till katthuset. Katten hade varit tvungen att gräva i
soporna och äta vad som helst. Han hade också varit tvungen att
slåss för sitt revir. Det yttre skvallrade om ett hårt liv och
ett långt liv ute på gatorna. Ansiktet hade ärr, pälsen var i
dåligt skick, magen var full med maskar och öronen var förfrusna
och fulla med skabb. Dessutom hade han lunginflammation. Men en
märklig vilja att överleva hade fört honom framåt och fått honom
att överleva långa och kalla vintrar. Vi gjorde mycket arbete
för att höja hans kondition. Först trodde han att djungellagen
gällde även på katthuset och att man måste slåss för sin mat.
Han åt hela tiden. Dessutom var det han som bestämde i
kattflocken och han bråkade med de andra katterna. Det fina var
att även om han blivit övergiven och vandrat i gränder hade han
inte tappat förtroendet för människan. Hans goda egenskaper var
människokärlek och dessutom var han social, om han själv fick
bestämma takten. Så som också viljan att leva, annars hade han
inte överlevt.
VEETI
Några arbetare hittade på ett grönområde i Vasa centrum en
låda för mobiltelefoner. Lådan kändes tung och dessutom skrapade
någon inne i den. Någon hade tryckt en 6 veckor gammal kattunge
i lådan. Veetis ben stod ut, så mager var han när han hittades.
Dessutom var han torr och hungrig. Han hade inte levt länge till
i lådan. Veeti hade ändå bestämt sig för att leva ännu en tid
och så kom han till katthuset. Personen som höll Veeti hungrig,
tryckte in i en liten låda och kastade in i buskarna för att dö,
mår han eller hon nu bra? Som tur fick Veetis historia ett gott
slut. Den tappra kattungen klarade sig och blev starkare där han
sköttes i ett hem. Det var väl meningen att han skulle få en
chans till.
Människor, låt inte katterna föröka sig och få ungar som
sedan snabbt ges bort gratis vart som helst. Annonserna på
affärernas väggar blir likadana katter som Ukko och Veeti. |
Till början
| Sommaren är den tiden då det bara svämmar in
kattungar till katthuset. Problemet är främst på landet och på
ställen där man låter låter katterna föröka sig fritt. Varje
vecka kommer det in samtal om familjer eller äldre par ute i
byarna som kan ha 20-30 okastrerade katter. På vissa ställen
tycker mna nog om katter men kan inte ta hand om dem. På andra
ställen där emot skulle man kunna ta hand om dem men man bryr
sig inte om katernas välmående. Kattungar som kommer från sådana
ställen är ofta skygga och undviker människor. Man behöver
mycket för att katten skall få ett förtroende för människan och
vägen kan vara lång och stenig. Fötroendet måste byggas upp från
grunderna.Leken är ett bra sätt, katten är ju en jägare. Katten
har i sina gener instinkten att attackera bytet. Lek med en
leksaksmus hjälper den skygga att glömma sin rädsla för en
stund. Dessa kattern är inte vana att maten serveras framför dem
i en tallrik, utan de är vana att kämpa minsta lilla matbit. Att
stirra katten rakt i ögonen är oförskämt så som även hos alla
andra djur. Undvik att stirra en skygg katt i ögonen. Försök
göra di liten och ofarlig, du kan sätta dig på golvet, då är du
inte så farlig. Man måste också ibland godkänna det att katten
kanske inte kommer att lita på dig helt och hållet och kanske
inte är så social. Vi önskar ändå att människorna skulle erbjuda
även en skygg katt ett hem. Det är mycket givande att följa med
hur ert förtroende för varandra byggs upp så småningom. En lite
beröring eller en klapp efter många år är ett stort framsteg då
man tänker på att katten är ett mycket stolt och självständigt
djur och går efter sin egen vilja. |
Till början
| Topi har från första början bott på en
bondgård. Något hade fatt honom att bli förargad, blev väl trött
på den dåliga skötseln så han for sin egen väg. Han bosatte sig
på den lokala bussverkstaden for att leva i olja mm. Mat fick
han av en kvinna som bodde i närheten. Kvinnans dotter tyckte
att det var inget liv att leva i en kall hall. Hon kastrerade
och vaccinerade Topi och hämtade honom till katthuset. Topi var
så skruttig när han kom till katthuset att vi alla blev
förtjusta i honom. Han luktade bensin och öronen hängde som på
en vädurskanin. Öronen var fulla med öronskabb och pälsen full
med liv. Dessutom var denna vandrande loppcirkus mycket smutsig.
Vi kom underfund med att med lite vård skulle det nog bli till
en katt. Loppor, skabb och andra parasiter skulle bort och
pälsen tvättas. Topis yttre har några brister, men utseendet är
en bisak. Topi hade nämligen bestämt sig för att bana väg in
till människornas hjärtan med sina sociala begåvningar. Denna
hjärtekrossare lämnade ingen kall, man kunde helt enkelt inte
bli förtjust i honom. LÄMNA INTE KATTEN UTE I KÖLDEN
Kölden är ibland hård. Människorna måste påminnas att katten
inte är ämnad för Finlands kalla vintrar. De känsliga öronen och
tassarna förfryser först, sedan hela katten. Vi har fått många
sorgliga meddelanden om katter som ligger på sida stela av köld,
katter som frusit fast i marken och katter som förfrusit i snön.
Om katten nödvändigtvis måste slappas ut, hall den i alla fall
inte när kölden är som värst. Mera lider den ute i kölden an
inne i värmen. Inte behöver man slappa ut katten varje natt
vissa har som vana. Försök själv sitta barfota hela natten på
kalla trappor. |
Till början
| Vi har ofta sett hur svårt det är att få en
misshandlad och negligerad katt bort från ägaren. Hur dåligt du
an skoter om din katt är den din. Om en sådan katt hämtas till
katthuset kommer ägarna och kräver högljutt katten tillbaka.
Dessa katter är ofta undernärda utekatter, okastrerade och i
värsta fall misshandlade. Dessa människor betalar helt säkert
inte en enda cent för att vi tagit hand om och matat deras katt.
Nej, pengar får vi inte men utskällningar och hotelser desto
mer. Precis som om vi gjort ett förfärligt brott genom att ta
hand om en dåligt hållen katt. Hur börjar man nu plötsligt älska
katten så mycket och kräva den tillbaka, när man tidigare inte
har brytt sig alls om katten. Har ägaren månne dåligt samvete?
ETT HEMSKT ÖDE
Under våren har vi bråkat om ett par svåra fall. Till oss
hämtades en svårt misshandlad kattflicka. Hon hade blivit brand
med tobak i nacken, tänderna hade blivit söndersparkade och hon
hade blivit drogad och nerslängd från balkongen. Den här
skakande och rädda stackaren kom ägaren för att kräva tillbaka.
Nå, inte är vi heller födda igår. Vi bestämde oss att fortsätta
våra kriminella och skydda katten ända till slutet. Ägaren får
fara till rätten, men ger inte tillbaka katten. Vi fick
djurskyddsövervakaren till hjälp och dessutom ett utlåtande från
veterinären. Ditte-katten återhämtar sig nu i ett privathem från
sina psykiska och fysiska skador. Det är svårt att titta i
hennes ögon utan att känna smärta. Hur mycket har hon inte
lidit, varit rädd och hur mycket har hon inte fått stå ut med
under sitt korta liv? Hennes lilla hjärta har krossats och
tilliten till människorna kommer inte tillbaka hur lätt som
helst. |
Till början
| Ibland funderar man om det inte finns någon
gräns med människornas fräckhet och hur de inte bryr sig inte om
andra. Att se övergivna tvättmaskiner, soffor eller stövlar vid
vägrenen får redan nackhåren att resa sig. Bryr man sig inte mer
än så? Levande varelser överges lika mycket och det om något
tyder på att människorna inte bryr sig. En morgon när katthusets
arbetare kom till arbetet hittade de en kattmamma med ungar
under roskisen. De hade bara hämtats dit och lämnats. Ägaren
hade kommit på en enkel lösning. Vi får aldrig veta om det fanns
flera ungar och om de hade farit iväg på egna vägar och
försvunnit någonstans. Verkligen ansvarslöst! LORDI FRÅN
ROPARNÄS
Obekymmersamt låter man Lordi vandra i Roparnäs. Grannarna
har i några års tid matat Lordi, som man trott blivit övergiven,
att ägaren flyttat och lämnat honom kvar, vilket är ganska
vanligt. Till slut ville ingen ta hand om den, som man trodde,
hemlösa Lordi utan man tog kontakt med katthuset. Fast katten
hade varit ute största delen av livet var han inget monster,
utan en stor och vacker kastrerad hankatt. Det var problem i
början, han var en ensamvarg och trånga katthuset med sina
invånare gjorde honom ångestfylld. Han gick runt huset och skrek
med sin Lordi-liknande röst för att hålla andra katter på
avstånd, men människor tyckte han nog om.
LURAR FOLK OSS?
En del av katterna som kommer till oss som hittekatter är
säkert människornas egna. När diskussionen om fågelinfluenssa
var som hetast hämtade människorna hemmakatter, som skulle vara
hittekatter, åt oss. Inte kan det sitta två hemmakatter
samtidigt under ett biltak eller under en buske. Eller på en
gård finnas fyra hemlösa katter. Det där tror nog ingen på. Men
alltid finns rädslan om hur det skulle annars ha gått för de här
stackarna. |
Till början
| Två kvinnor var på vag hem med bilen en kväll.
Vid Tervajoki finns ett avsnitt där det inte finns hus, bara
åkrar och skog. Kvinnorna såg en mörk snöboll på vågen. Den var
mitt på vågen och bilarna körde förbi så snön yrde. Också
kvinnorna körde förbi bollen. Något fick ändå kvinnorna att
vända om. Snöbollen var en liten kattflicka som rullat ihop sig
mitt på vågen. Katten hade med sina sista krafter dragit sig upp
på vågen. Hade den kommit ut på vågen för att do, det kan man
aldrig säga. Kvinnorna lyfte upp katten i bilen och hämtade den
till katthuset. Vilken tur att dessa djurvänner körde förbi
just då. Det blev kattens räddning. Det var fråga om sekunder
att inte Sirpa blivit overkörd. Sirpa var inte undernärd, hon
var ett 7-8 månader gammalt benrangel. Öronsnibbarna förfrusna
och skulle säkert till viss del falla bort. Av svansen var
hälften förstörd, antagligen hade en bil kort över. Andan av
svansen måste amputeras. Det var Sirpas minsta bekymmer. För att
bli i så dåligt skick har hon säkert varit ute i kölden utan mat
i flera månader. Det måste ha varit en förfärlig överlevnadskamp
för en halvvuxen tam katt. Vi tog Sirpa till veterinären.
Vanligtvis ges injektioner som stod åt katter i dåligt skick. Åt
Sirpa kunde man inte ge, hon hade inga muskler att sticka i. I
ett bra hem slukade Sirpa allt hon fick. Hon skulle ha ätit vad
som helst men en strikt diet måste hallas för att tarmen inte
skulle spricka. Den långsamma återhämtningen hade börjat. Hon
närmade sig människor spinnande och vill alltid vara i famnen
som för att försäkra sig om att aldrig bli övergiven igen. Detta
var Sirpas stora kamp för att börja ett nytt liv.
SKADADE KATTER
Någon kan fundera varför vi inte avlivar sådana katter som
Sirpa. Varför skulle vi göra det? Dagen medicinska vetenskap har
gått så långt att vi kan skota sådana har fel. Välkommen till
katthuset för att se på svanslösa katter, katter utan öga eller
tass. Ännu bättre skulle det vara om ni kunde erbjuda en sådan
katt ett hem. Alla har de rätt att leva, en skada hindrar inte
dem att leva sitt liv. |
Till början
|
